Kom precis hemfårn Strömsund, har varit och hälsat på Emma och Norris i helgen. Fredagen skulle vi ha mys med vin och ost men det slutade med att vi gick till "Hagget" iaf, så jag, Bullen, Emma, Norris, Åsa, Patta och Emelie satt hemma hos Emma med lite vin och ost och bara snackade lite och så.. Jag va mest ute och pratade med Bullen som jag inte gjort på länge, de va så skönt att bara prata om allt som hänt i mitt liv under den tiden vi inte setts höra vad som hänt i hans.. Min underbara syster ringde medans vi pratade om flytten och allt, då när jag pratade med henne kom jag på att vi faktiskt aldrig pratat om det, vi bara söp ner oss typ 5 dagar i veckan men ALDRIG pratat om det, så vi bestämde oss för att vi måste göra de nästa gång vi ses. När vi la på sa hon att jag kan ju inte gråta utan henne på fyllan och va ensam "systergråt" så jag tog mig i kragen och hade en väldigt trevlig kväll. När vi kom igen satt jag och pratade med Emma i typ 2 timmar. Efter en stund när vi pratat frågade Emma mig hur jag mår igentligen och då brast det. Jag tror inte jag har insett förut att jag aldrig pratat om flytter och separationen på riktigt, hur det började och vad som hände och bara ALLT. Det va så otroligt skönt att bara släppa allt annat och gråta och berätta, plus allt annat som hänt på sista tiden, som typ P... Iaf tack Bullen och Emma, det känns mycket bättre nu,vet att jag må prata med syster och kanske någon mer men nu känns det iaf lite lättare så tack <3 En sak till, jag har kommit på hur sjukt mycket stöd Hallon har varit under den här tiden, så mycket som hänt efter jul men jag har mått bättre än jag trott tack vare den lilla varelsen... men även tack vare andra såklart. Jag tror jag kanske ska glömma mitt nyårslöfte "Less fantasy, more reality" för jag mår ju faktiskt bra av att ha mina dagdrömmar, utan dom skulle jag nog inte må så bra som jag gör, igentligen kanske jag inte mår bra men jag gör de då jag drömmer.. så för stunden låter jag mig själv drömma så mycket som det behövs.
Jag lever i en annan verklighet, min verklighet som kanske inte ser ut som eran... men jag behöver den just nu!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar