Va hos optikern igår för att skaffa mig linser, haft dålig syn sen jag fick diabetesen när jag va 13 men har aldrig tänk att jag ser så dåligt så jag behöver linser. Har inte direkt använt glasögon mycket heller så det blev en ganska stor chock när optikern satte in linserna på mig och jag såg på långt håll utan att det va som i en ram. Blir typ som en helt ny värld när man ser så där jädra bra! Utan linser eller glasögon så blir det som att världen inte är lika stor eftersom jag inte ser så långt, kan ändå kännas tryggare på ett sätt att inte se allt runt omkring. Lättare att vara i sin egen värld då kanske? Lättare att dagdrömma, vilket jag iof ska sluta med; Less fantasy, more reality.
Jag och TN satt och pratade idag om hur vi behöver tryggheten i en annan människa, det är så mycket viktigare med tvillingsjälvet än vad man kan tro. Bara att gå till skolan kan kännas jobbigt utan att ha någon som man känner sig trygg med och som man vet kommer finnas vid ens sida även om alla andra springer iväg. Även när man ska ut så känns det så viktigt att ha någon man kan vara med hela kvällen, absolut umgås med massa andra människor också men att ha just den tryggheten i någon.
Ska ut med Fr + typ 24 andra imorn vilket jag inte vet om jag känner mig så trygg i, jag "känner" ju faktiskt alla men jag vet inte om jag känner tryggheten i någon utav dom på det sättet jag skulle behöva för att känna JIPPI typ. Kanske e det för att jag inte litar på dom eller kanske för att jag vet hur dom blir när dom blir fulla - förvinner. Men det kan bli kul, det kan bli grymt kul, jag måste bara släppa lös lite tror jag.
Förstår inte sånna som har massa massa vänner som ett gäng av sjukt tajta vänner typ, hur ska man kunna hitta den tryggheten då? Jag kanske har många vänner men jag umgås inte med alla samtidigt, de flesta av dom känner inte ens varandra så den jag umgås med för stunden känner jag väl så tryggheten i då?
Att kunna lita på varandra är en sån sjukt viktig grej, men vi alla har vi ju våra vita lögner, hur långt ska dessa lögner få gå utan att gå överstyr? Jag har ljugit mycket i mina dagar, framförallt under tonåren, under mina år i Käppala skola, mest för att passa in. Vi ljuger för att se bra ut men egentligen blir vi bara mer och mer ruttna för varje lögn.
Fler saker jag inte kan skriva här, dagbok nästa?
Nu har ena sambon flyttat och den andra har åkt hem till sthlm för en månad så har hela lägenheten för mig själv, lite läskigt måste jag säga, mörkrädd! Otroligt skönt på ett sätt men det är kusligt på kvällarna, speciellt när H.H.H.H får ryck och börjar skälla mot dörren, inte helt okej! Annars har hon blivit världens goaste djur, vuxit upp och blivit gosig, min underbara varelse! Fick dock köpa nytt halsband till henne idag (halvstryp) eftersom hon igår kväll kom på ett knep att komma ur det gamla vilket resulterade i att hon jagade våra grannar och deras hundar medans jag jagade henne runt hela gården. Det slutade med att jag skrattade så jag knappt kom upp för trapporna i trapphuset men kom tillslut upp så jag la mig i hallen och skrattade en kvart eller två. Kanske lite panik-attack-skratt ?
Snart är det bara en månad kvar till jag ska till Fårö, längtar så sjukt mkt!! Träffa alla! Fick höra idag också att Bi skulle vara hela sommaren på Gotland i sommar vilket gjorde mig ännu mer förväntasfull på sommar 2009, kommer bli en grym sommar!Tror min tur kommer vända snart iaf, känns som det varit för mycket skit sen jag kom tillbaka efter jul lovet, man kan ju inte ha det bra jämt. Lite skit rensar magen sägs det ju, nu kanske det snarare var rensar vänner och hjärnan ?
Vivir sin aire;
saknar dig P !
