Nu har T åkt hem till Stockholm igen, jag önskar jag kunde följt med för en vecka eller två.
Stockholm kommer alltid vara hemma för mig, Lidingö kommer alltid vara ön jag vuxit upp på. Jag har min älskade släkt och många saknade vänner där. Jag trivs väl inte direkt som fisken i vattnet men jag kan aldrig ändra var mitt hem egentligen är "I Stockholm e jag född, där har jag min familj" så e de bara. Flytta runt som jag gjort nu får mig bara att känna som jag inte har ett hem, eller som jag fortfarande "flyr" undan verkligheten, vilket jag gjorde då vi flyttat från huset. När jag åkte till fårö under 3 månaders tid var det väl inget märkvärdigt eftersom det är vad jag brukar göra under sommaren, men sen att åka till Teneriffa med under 6 månaders tid och "överge" familjen första julen i nytt hus och med separerade föräldrar var väl inte det bästa jag kunde göra. En jul med gråtande syster och mamma och ingenting som förr kan inte varit kul, det märkte jag bara under en här julen då det var min första att fira i annat hus med separerade föräldrar, känner mig så skylldig men ändå kände jag att jag behövde komma bort. Att sen komma hem för att stanna i en månad för att sedan åka till Mllorca under 2 månader va inte diret planerat, jag gjorde det ju faktiskt för att hjälpa P då en i personalen inte kunde stanna kvar så jag skyller på det helt enkelt. När jag kom hem från Mallorca så va jag på Fårö i 4 veckor och sen hemma på ön i kanske 2 veckor sen var det dags att flytta igen, upp hit till Umeå. Här har jag fortfarande flyttat runt som en föräldrarlös unge eftersom jag inte hittar nått ställe jag kan stanna på mer än några månader men hoppas det löser sig efter sommaren! Mitt mål nu är att jag efter sommaren ska ha ett ställe att bo på så jag kan känna mig som "hemma" igen, frågan e om jag någonsin kommer känna mig så hemma som jag gjorde i vårat hus. Det är nog största skräcken när det gäller ett hem, kan någon lägenhet eller något hus någonsin kännas så hemma som Saltsjövägen 7 ?
Jag tror vi människor är så mycket mer själviska än vi vill erkänna, jag flydde landet för att jag skulle må bättre. Då jag åkte tänkte jag inte ens på hur min familj skulle ha det under julen utan mig i ny miljö (helt fel), klart jag fick dåligt samvete och mådde piss under julen jag med men jag slapp ändå den smärtan dom fick ta del av. Men en sak är säker, jag gör inte om det!
Well I´d like to help, but not as much as I´d like not to...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar