Om vi säger att det hela startade år 2001, det betyder att det i sommar har gått 8 år... Det konstiga är att jag inte riktigt vet själv hur det ligger till, efter varje år som gått har jag tänkt "nää, nästa gång kommer det inte vara likadant" men likförbannat kommer den där konstiga känslan fram då vi ses. Jag började fundera på idag om det kanske bara e så att jag har den känslan för att du är den enda jag kännt så för, eller kan det vara så att den faktiskt finns kvar efter alla dessa år? Det är så svårt att veta, kan man vara gjorda för varandra? Finns det bara en person för oss som vi ska dela våra liv med? Jag kanske bara träffade honom för tidigt?
Känns iaf som det snart bara kommer kännas knäppt om något händer, vi har ju blivit så bra vänner (lite smått konstig känsla av vänner) nu och det har varit så mycket som hänt för oss båda nu genom åren. Det hjälper ju inte direkt att vi bor så långt bort från varandra som vi gör, undrar vad som hänt om vi bott i samma stad?
Eller kan det vara som Candi Station sjunger i "young hearts run free" ? Don´t be no fool when love really don´t love you ? Man kanske ska dra sig ur och inte dela med sig av sitt liv till någon annan, vi har ju faktiskt bara ett liv och det är vårat eget.
Tänk att det känns som och alltid har känts som "a never ending story" när det gäller dig MN !
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar