Det är så svårt att beskriva för någon som inte har barn hur stark den kärleken är! Jag och min sambo pratade om det här om dagen att vi älskar varandra så fruktansvärt mycket men det vi känner för våran son är något helt annat! Det är verkligen som en stor del av sig själv, som behöver en och beroendet han har av oss smittar liksom av sig. Den känslan jag får i kroppen när jag ser honom le har jag aldrig känt förut, aldrig känt något så starkt och nästan obehagligt!! Jag vet inte riktigt vad jag ska göra av känslan ibland. Som när han sover och jag bara vill krama om honom och skrika hur mycket jag älskar honom. Men så kan man ju inte göra, stackars barn får inte sova ifred ens.. Det är som stunderna jag lägger ut bilder på instagram, de stunder jag inte vet vad jag ska göra av min stolthet och kärlek till den lilla pojken, min son ❤
Sen är det inte bara gulligull bland rosa moln, att vara mamma kan kännas rätt jävligt ibland också. Men man orkar tack vare den där lilla älskade ungen och alla fina stunder och häftiga upplevelser vi får vara med om tack vare honom!
Sen är det inte bara gulligull bland rosa moln, att vara mamma kan kännas rätt jävligt ibland också. Men man orkar tack vare den där lilla älskade ungen och alla fina stunder och häftiga upplevelser vi får vara med om tack vare honom!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar